http://newsmill.se/artikel/2009/04/22/bbc-dokumentar-avslojar-gaykulturens-morka-baksida#comment-62790
Härlig artikel av Johannes Forsblom, som är mycket saklig här. Fördomsfri! Han svamlar inte. Han undersöker sakernas verkliga förhållanden. Han redovisar kalla fakta. Han hemfaller inte åt åsiktsterror, invektiv, hysteri och hamrande slagord. Det gör däremot hans vedersakare, dessa den rödgröna Maktens lakejer, dessa intoleransens och den fördomsfulla illviljans kolportörer, som till varje pris vill mörklägga sanningen och tysta all fri opinionsyttring. Det skall de inte lyckas med. Frihetskampen fortsätter. Vi får aldrig kapitulera för de mörka krafterna! Sanningen om den statsunderstödda gaykulturen måste grävas upp i dagens klara ljus.
http://skyddsrummet2.blogspot.com/2009/06/sodomi-och-sjukdom.html
den 8 juli 2009
den 7 juli 2009
Opus 58. Spänning
förorterna expanderar! Blixtsnabbt överfar förnimmelsen skinnet; isoleringsporslinet går i skärvor. Vi slingrar oss närmare varandra, som ett glas vin utspillt över golvkartan.
Genom torrlagda kanaler färdas de sju hundarna, forcerar slussgallren ljudlöst. Nalkas förbjuden zon. Genom att fästa en klädnypa i ett nätstaket kan man ta in skallet i sitt nervsystem.
Cigarettändargnistans ödslighet varar beständigt för ett avbrutet ögonblick. Störningen flyger från själ till själ. Är du ensam i kväll? Tag kontakt när det passar:/: ormtungor passar i elurtag
Genom torrlagda kanaler färdas de sju hundarna, forcerar slussgallren ljudlöst. Nalkas förbjuden zon. Genom att fästa en klädnypa i ett nätstaket kan man ta in skallet i sitt nervsystem.
Cigarettändargnistans ödslighet varar beständigt för ett avbrutet ögonblick. Störningen flyger från själ till själ. Är du ensam i kväll? Tag kontakt när det passar:/: ormtungor passar i elurtag
Opus 57. Rapport från truppen
Det var en främmande stad, i blådager och en viss tristess, hit var vi förvisade, hit förlagda, vi hade en uppgift vi noga höll i sikte och gryende fokus tentativt, vi övade ständigt, någorlunda lugnt, i våra vita träningsdräkter…
Jag minns i synnerhet de båda nästan kända och till hälften synliga, i dag så fjärran vackra kvinnorna, vars namn jag förtiger av etiska skäl, nej, snarare själviska sådana, ja, ni förstår, jag mår inte särskilt bra av att tänka på dem.
O denna alltför tydliga exercis, denna gymnastik i Spänningshjulet, så bara alltför riskabel för oss övriga. De förbättrade ständigt sin erotiska precision.
De förädlade stadigt sin gränsöverskridande kärlek.
Nej, det här vill jag inte tala om. Det gör mig inte inspirerad. Jag skjuter det åt sidan. Börjar om. Var var jag någonstans. Jo. En främmande stad var det, i blådager och en viss förstämning, hit var vi förlagda, här var vår kalla dröm… Och vi övade ständigt, sorgset, i vår stora ensamhet.
Jag minns i synnerhet de båda nästan kända och till hälften synliga, i dag så fjärran vackra kvinnorna, vars namn jag förtiger av etiska skäl, nej, snarare själviska sådana, ja, ni förstår, jag mår inte särskilt bra av att tänka på dem.
O denna alltför tydliga exercis, denna gymnastik i Spänningshjulet, så bara alltför riskabel för oss övriga. De förbättrade ständigt sin erotiska precision.
De förädlade stadigt sin gränsöverskridande kärlek.
Nej, det här vill jag inte tala om. Det gör mig inte inspirerad. Jag skjuter det åt sidan. Börjar om. Var var jag någonstans. Jo. En främmande stad var det, i blådager och en viss förstämning, hit var vi förlagda, här var vår kalla dröm… Och vi övade ständigt, sorgset, i vår stora ensamhet.
Op. 56. Qabalah
En fråga är ställd.
Alla dårar är nu beredda
att samtidigt resa sin mäld
ur stenen. Den är det sedda,
den overklighet som skakar,
bergen, som vakar
på rötter av eld
oss alla till gäld
men av hemliga stjärnor svedda.
Så kommer en natt
med sanningens svarta lykta
den svårmodsbörda en katt,
vår Död, bär på svansen; betryckta
står människorna och fryser –
Mörkret belyser
oss alla med watt
som alstras med skatt
och ränta på allt det förryckta.
Alla dårar är nu beredda
att samtidigt resa sin mäld
ur stenen. Den är det sedda,
den overklighet som skakar,
bergen, som vakar
på rötter av eld
oss alla till gäld
men av hemliga stjärnor svedda.
Så kommer en natt
med sanningens svarta lykta
den svårmodsbörda en katt,
vår Död, bär på svansen; betryckta
står människorna och fryser –
Mörkret belyser
oss alla med watt
som alstras med skatt
och ränta på allt det förryckta.
Opus 52. Sonett
Man måste tänka sig en riktig vind,
en storm som blåser orden till sentenser,
alltmedan de går sönder, mörknar, glänser
och flyr i natt som drömmens ljusa hind...
Ha, se hur Glada Månen sakta spind-
lar ut sin tråd, vi tvinnar den i tränser
och axlar dessa, överskrider gränser
i nakenhet för Herrens panna, blind!
Det är en storm av meningslöshet, detta,
vem blåser ordens mässingsblå trumpet?
Om världsförintelse må Gud berätta.
Låt bygga vanvettsuniversitet,
låt solen frysa i sin svarta hetta!
Nu vet vi bara att vi inget vet.
en storm som blåser orden till sentenser,
alltmedan de går sönder, mörknar, glänser
och flyr i natt som drömmens ljusa hind...
Ha, se hur Glada Månen sakta spind-
lar ut sin tråd, vi tvinnar den i tränser
och axlar dessa, överskrider gränser
i nakenhet för Herrens panna, blind!
Det är en storm av meningslöshet, detta,
vem blåser ordens mässingsblå trumpet?
Om världsförintelse må Gud berätta.
Låt bygga vanvettsuniversitet,
låt solen frysa i sin svarta hetta!
Nu vet vi bara att vi inget vet.
55. Som det är
Ens läge sätter livets ton.
Man måste genomskåda skenen.
Det gäller sedan hedenhös.
Vem frälser dig, Guds Son?
Vad är du för ett hjälplöst hjon?
Du ligger strax i vägrenen;
nej, kämpa hellre, bit och klös!
Så blir Han om dig mån.
Själv var jag nog en snäll person.
Det förde mig till rännstenen.
Där blev jag grym och hänsynslös.
Så kom jag därifrån.
Man måste genomskåda skenen.
Det gäller sedan hedenhös.
Vem frälser dig, Guds Son?
Vad är du för ett hjälplöst hjon?
Du ligger strax i vägrenen;
nej, kämpa hellre, bit och klös!
Så blir Han om dig mån.
Själv var jag nog en snäll person.
Det förde mig till rännstenen.
Där blev jag grym och hänsynslös.
Så kom jag därifrån.
54. Hemmets lugna vrå
O bordslampa
i musikaliskt vardagsrum
O lägenhet,
den kolorära mikrokosmen
För mig till sitt öga
med förgreningar i berg
En hustru kommer in,
Vad Är Det Frågan Om?
Det Brinner! svarar jag,
då blir det janssons frestelse
i musikaliskt vardagsrum
O lägenhet,
den kolorära mikrokosmen
För mig till sitt öga
med förgreningar i berg
En hustru kommer in,
Vad Är Det Frågan Om?
Det Brinner! svarar jag,
då blir det janssons frestelse
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
